I dag ska jag delta på ett symposium på KTH om företagens syn på miljön. Det är både spännande och utmanande. På symposiet redovisas en undersökning som gjorts av 1000 VD-brev i årsredovisningar för att se hur stor andel av dessa som upptas av frågor som har att göra med klimatförändringarna. Det kanske mest uppseendeväckande resultatet i undersökningen är att vi ser en liten, men bestämd, minskning av det utrymme som ägnas åt denna fråga under år 2008. Så fort jag har en länk till rapporten skall jag gärna lägga upp den här också.
Efter presentationen ska namnkunnig panel kommentera frågan och jag har åtminstone två hypoteser som jag skall pröva i diskussionen. Den första är helt enkelt att frågan nu kommit att bli så viktig att den söker sig helt egna kommunikationskanaler. VD kommunicerar i dessa frågor via exempelvis företagets webbplats i stället. För att styrka den hypotesen gjorde jag en snabb miniundersökning av de tio största (omsättningsvis) företagen på Stockholmsbörsen. Resultatet tycks åtminstone stödja min tanke om att det nu finns alternativa kommunikationskanaler och att företagens allvarliga miljöengagemang kanske bättre mäts utifrån hur de skildrar sitt arbete med frågan på nätet.
De saker som jag undersökte var enkla: jag tittade på om företagen nämner hållbarhetsfrågor på webben, vilket klickdjup som krävs för att komma till den eller de sidor som diskuterar hållbarhet och om de har en extensiv webb om frågorna. Jag definierade extensiv rätt snällt – som mer än 5 sidor och en PDF dedikerad endast till miljöfrågorna.
Resultatet var uppmuntrande. De största företagen ägnar mycket tid och ansträngningar åt att kommunicera sitt miljö och hållbarhetsarbete:
En möjlig förklaring till att den andel av VD-brevet som ägnas åt hållbarhet/klimatfrågor är alltså framväxten av nya kommunikationskanaler. En annan – som författarna själva tar upp – är givetvis finanskrisen och vad den betyder. Dessa två kan ju också mycket väl samverka.
Den andra frågan jag tror att vi skall diskutera är hur miljöengagemanget i ett företag ser ut och kanske kan mätas. För mig blir Google den naturliga utgångspunkten eftersom jag var inblandad i en del av vårt gröna kommunikationsarbete. Google är ett intressant företag eftersom det arbetar med en mångdimensionell modell för hur företag kan agera i miljösammanhang. De olika dimensionerna är de som följer:
Verksamhetsansvar: Google är koldioxidneutralt och arbetar med alltfrån offsets till att försöka minska sitt koldioxidavtryck aktivt (det räcker inte bara med offsets).
Utvecklingsansvar: Google investerar tungt i miljöteknik om har satt av en miljöfond om 100 miljoner så väl som en fond för att göra förnybar energi billigare än kol om 50 miljoner i det s.k. RE<C-initiativet.
Anställdas ansvar: Google uppmuntrar hållbara livsstilar, sponsrar cyklar, solceller och investerar i närodlad mat för sina kontor.
Användar/kundansvar: Google utvecklar särskilda produkter för sin marknad som gör det möjligt för användarna att själva mäta sin energikonsumtion. Ett exempel är den s.k. Energy Saver-gadgeten som ställer om en PCs energisparinställningar och sedan mäter hur mycket energi användaren sparat genom att ha goda inställningar.
Politiskt ansvar: Google har arbetat fram ett förslag för hur energiförsörjningen skall kunna bli renare år 2030.
Allt detta kommuniceras förstås via webben.
Med dessa fem typer av ansvar: verksamhet, utveckling, anställda, användare och politik kan ett företag engagera sig på djupet i frågorna och därmed också kanske bidra till en positiv utveckling, menar företagsledningen.
Några andra frågor som jag skulle vilja skicka med till projektet är förstås om det finns en korrelation mellan politisk uppmärksamhet och företagens uppmärksamhet i miljöfrågan. Hur ser procentandelen miljödiskussioni regeringsförklaringen i Sverige och State of the Union-talet i USA ut över tid och korrelerar det med företagens? Förstärker politiskt engagemang företagens engagemang eller signalerar det att frågan inte längre är föremål för företagens egna ansträngningar? Det vore också intressant att veta.