Phil Tetlocks arbete har knappast gått någon framtidsintresserad förbi. I mitt nya jobb har jag haft anledning att gå tillbaka till hans forskning och lyssna på några intervjuer som han nyligen gett. I en av dem destillerar han de olika intellektuella dygder som ger vissa en tillsynes mycket bättre förmåga att förutsäga framtida händelser (eller bättre: uppskatta deras sannolikheter):
They are slow to make up their minds, and quick to change it.
Det är en så bra sammanfattning att jag fundera på hur man kan göra det till en sorts grundpelare i företagskulturen. Att dröja med att bestämma sig för vad man tycker och ändra åsikt snabbt med nya data (snabbt, men kanske mindre än man normalt tror).
Just nu håller jag på att fundera på om jag skulle ta och börja öva själv, genom att gå med i GJOPEN – den prognosturnering som Tetlock inspirerat och drivit. Det skulle vara ett sätt att aktivt se till att träna sin egen förmåga att värdera flera olika sannolikheter.
Samtidigt är värdet av den här typen av förutsägelser bara en liten del av vad ett aktivt framtidsarbete kan ge. Just nu är jag mer benägen att se till att vi har tillgång till en robust uppsättning scenarier alá Shell för att förstå det spektrum av möjligheter vi står inför, och använda detta för att bygga upp ett bibliotek av delade mentala modeller. Det tror jag kan vara mycket värdefullt.
Undrar om det skulle kunna finnas ett intresse för en svensk grupp i GJOPEN?