Precis landat i Kina och blivit hämtad av en bil. Min chaufför plockade snabbt och vant upp sin telefon, pratade i den och sedan sade den – ber om ursäkt för att min engelska är så dålig, vi kanske kan prata såhär? Jag svarade på svenska att min kinesiska är mycket dålig också, så skrattade vi. Vi är inte långt från babelfisken nu.
Vad blir konsekvensen då? Finns det en poäng med att lär sig språk om vi kan konversera med varandra med inbyggd tolk? Det gör det alldeles självklart. Att lära sig ett språk är ju att lära sig en tankestil. Samtidigt går det nu att kommunicera fritt med teknikens hjälp. Det är rätt koolt.
På sikt då? Förlorar vi den förenande faktor ett lingua franca ger? Jag tror ju inte det, men dystopin skulle ju vara att vi fastnar i vår egna kulturer, fördjupar dem och kan prata med varandra, men utan egentlig förståelse. Mer kommunikation, mindre förståelse. Om man vill döma vår samtid hårt är det en rätt passande epitaf.
Optimisten i mig vägrar dock att tro att kommunikationen inte också ökar viljan att förstå. Börjar det bli en minoritetsåsikt?