Hur utvärderar vi pandemin?
Tyler Cowen ställer en intressant fråga på Marginal Revolution: när bör man byta strategi från A till B – säg ”flattening the curve” till ”run free”? Cowens poäng är att om vi inte börjar siffersätta våra åsikter så ägnar vi oss huvudsakligen åt känsloyttringar: rädsla eller vrede. Han menar vidare att om vi inte specificerar våra siffror nu så kan vi inte komma i efterhand och klaga heller.
Låt oss se hur Cowens resonemang spelar ut i den svenska debatten. Vilken är din siffra? Din siffra för Sverige?
Först: pandemin kommer att kräva människoliv – den är en katastrof. Men den är inte den första och inte den sista katastrofen som drabbar oss. Den särskiljer sig genom att vi tror att vi har kontroll över den, men det har vi inte, inte egentligen. Vi kan dämpa den nu, så kommer den igen senare och vi kan hoppas att vi har bättre kapacitet att möta den då. Men vi vet inte.
Pandemin är en katastrof i slow motion. Alla har en åsikt om den. En del menar att den måste bränna igenom folket som en skogsbrand, andra att den måste stoppas till varje pris. Båda åsikterna saknar precision och ansvarsfullhet – för båda saknar en siffra.
Vi genomgår en pandemi av sällan skådat slag. Vilken är den acceptabla siffran döda? Utöver de som skulle ha dött i alla fall, de ca 90 000 som vi vet dör varje år? Vi måste diskutera överdödlighet. Utan en siffra är du en del av problemet. Du skapar panik, du delar varje artikel som tycks antyda att det blir värre, du reser krav på åtgärder som du inte vet om de fungerar och du är villig att offra en ospecificerad mängd ekonomi utan att veta varför, eller för vad specifikt. Du måste ha en siffra. Så är det nu. Livet har kommit till den punkten. Låt oss se på vilka val du har. Det kanske svåraste är ett absolut tal – här är jag ute på djupt vatten, men lika bra att blotta sin okunnighet: såhär tänker jag nu, och skall se till att uppgradera min analys när jag lär mig mer:
0 – det är egentligen inte en siffra, utan en signal om hur god du är. Det anspelar på att du tycker att ingen borde dö i förtid någonsin. Du tycker helst att ingen skulle behöva dö alls. Den här hållningen saknar närmast verklighetsförankring.
451 – överdödligheten i influensan 2018-2019. Den här sjukdomen är ingen influensa, så det här talet är också ganska meningslöst. Om färre människor än detta dör så har vi missuppfattat hela sjukdomen.
6000 – 60% infekterade, 6 miljoner och 0.1% dödlighet — det är 6000 döda. Det är golvet. Det är här din siffra börjar basera sig i verkligheten. Du är nu med i spelet. Hur lång tid tar det? Säg 18 månader, så per år — 4000. Allt under denna siffra vore ett mirakel, en omöjlighet, en häpnadsväckande framgång för den svenska modellen. Det kan vara svårt att smälta, men 3500 döda ser just nu ut som en osannolik, himlastormande seger.
30 000 – 0.5% döda av de smittade. Kanske att vi kan nå det med rätt strategier, med rätt beteenden, med social distansering och kloka beslut. Här ligger projektionens glädjeprognos. Om vi klarar detta har vi tagit oss ur pandemin helskinnade. Per år 20 000.
120 000 – 2% döda. Här börjar vi dra iväg och det kan börja bli anledning att tala om att den svenska modellen misslyckades. Det kan bero på överlastning av systemet – en inte platt nog kurva – eller en alltför omfattande smittspridning bland sårbara grupper. Här kan vi börja diskutera ansvarsfrågan.
240 000 – 4% döda. Här får vi erkänna att den svenska modellen misslyckats helt och att vi borde ha låst ned allt, försökt begränsa smittan och att vi borde lära oss till nästa gång.
Inträdesbiljetten till debatten borde vara en siffra. Vilken siffra tror du att vi borde kunna stanna vid och var tror du att vi stannar? Utan att ange detta borde ingen ta dig på allvar i någon diskussion om Covid-19. Utan en siffra är du bara en panikmakare och sensationalist. Så vilken är din siffra?
Siffran kan konstrueras på olika sätt, förstås — det är möjligt att också ta en relativ siffra. Om Sverige ser fler döda per capita än ett jämförelseland så har Sverige misslyckats, fast där måste vi vara försiktiga. Om svaret är att Sverige måste ha den lägsta siffran döda per capita av alla länder i världen vid ett visst datum landar vi direkt i det orealistiska.
Och siffran kan avgöras på marginalen, som Cowen – ekonomen – säger. Hur många liv per procent BNP är det värt? Här håller jag inte med honom, och läser honom nog ärligt talat litet överdrivet – jag tror inte det är det han säger. Jag tror att han säger att det finns en marginal, och om vi inte diskuterar den diskuterar vi inget alls.
Så, då blir jag ju Tyler Cowen svaret skyldig – vad är min siffra – hur kommer jag att utvärdera pandemin, och när? Här är mitt första svar – och jag måste fundera igenom det noga: den 31.12 2021 kommer jag att se på överdödligheten i Sverige i Covid-19 och om den överskrider 30 000 eller Sverige har 15% fler döda per capita än de andra skandinaviska länderna så kommer mitt omdöme vara att Sverige misslyckades.
Om Sverige har 5% färre döda per capita än de andra skandinaviska länderna kommer jag att anta att Sveriges strategi var genialisk – eftersom vi bibehöll ett öppet samhälle.
De kommande dagarna ska jag försöka uppdatera denna min åsikt så att jag på förhand specificerar vad ett lyckat svar är, och inte blir efterklok.
Jag har ingen siffra än men ett par datapunkter. Dödligheten verkar vara det vi har bäst koll på.
Sydkorea är väl det land som har bäst data just nu. De har testat 365k personer, dvs 0,7% av befolkningen. 9000 har testat positivt och 131 personer har dött. Total har 2.5% av de testade varit positiva. Idag fick man 7000 svar varar 100 var positiva så 1.5% detection rate.
Antalet nya fall nådde sin kulmen i början av March då 5-900 nya fall om dagen hittades, vilket var 10% detection rate. Epidemin har alltså, åtminstone för tillfället peakat, så datan för dödlighet bör vara ganska bra.
Just nu ligger antalet döda på 1.4% av antalet bekräftade fall (130/9000).
Medianålder och förväntad livslängd är samma i Korea och Sverige (ca 42 och 82år).
27% av befolkningen röker vs 20% i Sverige, men det är 49% av männen och 4% av kvinnorna. I Sverige är det 20/20. Övervikt är endast 5% i Korea, men ca 20% i Sverige (och nästan 40% i USA).
Min slutsats är att dödligheten bör landa på ca 1% i Sverige, kanske upp emot 1.5%. Låt oss gissa 1.25%
Frågan är hur många som får det? Om vi har 60 döda igår, och dödligheten är 1% hade vi kanske 6,000 fall för två veckor sedan. Det är 0.06% av befolkningen. Det kommer att ta tid innan vi når 60%, givet isolering, social distansering etc. Men anta att ni når mellan 5 och 15% innan vi hittar ett vaccin (12 månader) så snackar vi 6-18,000 döda.
Om vi stället antar att Viruset får löpa fritt. 60% får det och 2% dör (sjukvården överkörd => högre dödlighet). Det innebär 120k döda.
Då har vi sparat ca 90% eller 108k liv. Medianåldern verkar vara ca 75-80 år för dem som dör så varje dödsfall kanske kortar livet med 5 år (82-77). Vår insatser räddar alltså ca 540 tusen år av liv.
Kostnaden då? Ingen vet såklart, men låt oss kalla det 25% av BNP under ett år, dvs att 1500 miljarder, försvinner.
Kostnaden i runda slängar 2.8m kronor per år. Till det kommer pensionen som samhället betar för de som inte dog, dvs ca 200k per år.
Jag gillar Tyler men tror inte att en siffra tillnärmelsevis kan fånga det vi går igenom tillsammans som familjer, samhällen, nationer, värdsdelar, planet. Om jag därmed kvalificerar mig som icke-superforcaster-kandidat, om jag därmed inte får ’komma och klaga’ i efterhand, so be it. Att USA inte agerat eller agerat optimalt är det ingen tvekan om; samma gäller Kina, och Sverige. Och alla däremellan. Så många dimensioner på ’hur vi gör’ att ingen är så viktig att jag vill reducera dimensionaliteten, nu i alla fall.
Du gör ett försök att välja en dimension. Tylers? (Inte läst det inlägg som du gör denna reflektion på.) Men du ska tänka vidare, skriver du, ”De kommande dagarna ska jag försöka uppdatera denna min åsikt så att jag på förhand specificerar vad ett lyckat svar är, och inte blir efterklok.” Ska du byta dimension, eller komplettera/korrigera med ”grad av öppenhet’ som motivdimensionalitet?
Vi hänger ihop. Jag finner mig ofta i att ’inte räkna, bara göra det rätta’. Det delar jag med många andra. Samtidigt (vet du att) jag är Tetlock-beundrare ’normalt sett’ men men men drar mig än så länge i alla fall för att kyligt beräkna liv eller nationalekonomi i dagsläget. Får be att få återkomma.
“The Ultimate Answer to Life, The Universe and Everything is…42!”
Peter, jag vet helt enkelt inget annat sätt att förhindra att jag drabbas av efterklokheten. De efterkloka kommer att göra det mångfalt svårare för oss att verkligen _lära_ oss av detta. Att reducera dimensionaliteten, att försöka förstå vad som utgör ett misslyckande och vad som är lyckat är en absolut förutsättning för att vi skall kunna lära oss inför nästa katastrof. Man kan innan sig den relativa lyxen i multidimensionalitet i händelser som man inte tror att man måste lära sig av. Här måste vi göra allt under katastrofen, och efter den, för att se till att vi kan maximera lärandet, bygga ett robust system och utveckla vår samhälleliga resiliens. Vi måste göra det, just för att vi hänger ihop och bryr oss om varandra. Det mest omsorgsfulla, långa svaret på en pandemi är att maximera sitt lärande – det ligger ingen kyla i det, ingen antihumanism — det är det rakt motsatta, såvitt jag kan se. Jag skall försöka hitta fler siffror, fler uppskattningar som kan vara fel — eftersom det är så vi lär oss. Ett enkelt exempel: om du spelar schack lär du dig bara om du noterar dina partier, skriver ned dina gissningar och gör detta om och om igen. Det är det enda sättet att bli bättre på. Att vara utan en siffra är för mig som att inte notera partiet, och då har man ingen ambition att spela bättre nästa gång.