Dag: 13 oktober 2020

What a year it has been

Perscrutor

As I return to this notebook, or collection of musings, I find that everything has changed. Not in the dramatic way of everything has changed but in the rather more subtle way of everything has changed.

A shift in the way we see ourselves and the societies we are in.

The day before yesterday I celebrated my 49th birthday, and I reflected on what I would like to do with my life in general going forward. And one of the things I would really like to do is to write more, simply because writing is thinking. I do write a fair bit in my day job, but that writing is often concentrated on the issues and challenges facing the tech industry in different ways – albeit from a futures studies standpoint – and so not something that I can always share.

But what I would like to do is to write more widely, think through things and develop this as a commonplace book, a Zibaldone. A place to collect thoughts and find over time if there are patterns in them, ideas, stories, theories – a good example is HP Lovecrafts collection of story ideas, sketching other uncharted parts of the Mythos.

So – a commitment to write, then. We will see how that goes.

Återinfektion

Nicklas Lundblad

Financial Times rapporterar i dag om ett fall av återinfektion i Covid-19 som upptäckts i USA. Dessa fall är fortfarande mycket sällsynta, men det som oroar är att den 25-årige man som återinfekterades blev mycket mer sjuk vid den andra infektionen. En otäck möjlighet presenterar sig därmed: att infektion inte ger immunitet, utan något som snarast ser ut som motsatsen – en svaghet som gör att andra infektionen blir mycket värre.

Nu är de fall av återinfektion som upptäckts mycket få, och än så länge är det knappast relevant att inkludera dem i en riskanalys, men det här mönstret är ändå värt att fundera över – som ytterligare en påminnelse om hur litet vi vet om detta virus, och hur mycket osäkerhet som omgärdar det.

Det kanske mest dystopiska scenario man kan tänka sig vore om den första infektionen innebär att man automatiskt blir en riskgrupp om man inte redan var det. I ett sådan scenario följer kollaps av sjukvården när återinfektionsvågen slår till, och förmodligen också en mer allmän samhällelig försvagning.

Även vid rätt låga nivåer av ”riskgruppskonversion” – runt 20-30%, där morbiditeten förvärras vid den andra infektionen – blir effekten förödande.

Sannolikt händer detta inte med Covid-19, men det finns inget som utesluter att en framtida patogen skulle kunna uppvisa ett sådant mönster – även om en snabb sökning inte visar många sådana exempel, utom, möjligen, Zika-virusets effekt på graviditeter. Dessa andra ordningens effekter är dock inte otänkbara eller omöjliga.

En märklig, men intressant, variation på detta tema finns i Greg Bears Darwin’s Radio.

Vad betyder det ur ett riskanalysperspektiv? Det ser ut att vara ett bra argument för Talebs taktik: att överreagera kraftigt på osäkerhet, men samtidigt förutsätter det att man kan isolera en osäkerhet ur samhällets väv av osäkerheter – och det är där det blir svårt igen. De samhälleliga konsekvenserna av de upprepade restriktioner och nedstängningar som nu rullar över världen är också outforskade – men verkar ha inneburit inte så mycket en ökning av konspirationsteorierna som en organisation av konspirationsteoretiker.

Osäkerheten låter sig inte isoleras till en enda faktor.