Kategoriarkiv: Studier

Vilket är ditt hantverk?

Det finns väldigt få saker i livet som är ren konst – där du har tillgång till en inre talang som utan någon övning uttrycker sig och som inte kan förbättras eller förändras över tid (ja, detta är en smal definition av konst). Det mesta är någonstans ett hantverk.

Att något är ett hantverk är enormt glädjande nyheter. Det betyder nämligen att det går att lära sig, utveckla och förbättra. Det betyder att man kan utvecklas från lärling till mäster och det betyder att man kan lämna efter sig råd och insikter till kommande generationer.

Lustigt nog glömmer vi ofta det i kunskaps- och informationssamhället. En del av förklaringen ligger nog i nomenklaturen: kunskap låter som något vi införskaffar och information är så neutral att det mest påminner om en råvara. Det är kanske därför som jag föredrar att tänka på vårt samhälle som ett ”lärandesamhälle” där lärandet för första gången står i centrum för allt som sker i ekonomi och samhällelig utveckling i stort.

Kunskapsyrken är nästan alltid hantverk. Programmerare och systemutvecklare utövar ett ändlöst fascinerande hantverk, och kan lära sig nya saker varje dag. Jurister, ekonomer och beteendevetare är verksamma inom ett hantverk som både är gammalt och ständigt förnyas. Lobbyister och framtidsforskare är även de hantverkare.

Det finns en hel del forskning som visar att den som vill finna vardaglig tillfredställelse i sitt yrke gör klokt i att se det som ett hantverk och ständigt fundera på hur det kan utvecklas. Det finns ett antal olika sätt att göra det på, men här är de frågor som jag försöker att ställa mig själv om vad jag gör.

  1. Vilka är de verktyg jag använder idag? Skulle jag kunna utveckla dem eller använda helt nya verktyg? Finns det nya datakällor eller oväntade kombinationer som jag skulle kunna utforska? Finns det verktyg som är framgångsrika i andra kunskapsyrken som kan hjälpa även i mitt? Checklistor, orsaksdiagram, social nätverksanalys, NLP…det finns en rikedom av olika saker att försöka.
  2. Hur förstår jag just det jag håller på med nu? Har jag en övergripande bild av hur det bör göras? Kan jag skriva ned den och se om den är svaga punkter? Ett exempel: om jag planerar ett möte mellan två personer och vill att det skall ha vissa resultat – hur går jag då tillväg steg för steg? Locka fram algoritmerna, leta reda på recepten bakom det du gör.
  3. Vilka personer anser jag kan mer än jag kan? Varför? Kan jag observera vad de gör eller skriva ihop en liten fallstudie för att se till hur de utvecklat sina egna stilar och tekniker? Här påminner hantverket mig om att träna aikido: att följa olika lärare och försöka hitta principerna bakom hur just de utövade aikido, för att på det sättet försöka locka fram den modell som de byggt upp över tid. Det är viktigt att inse att detta inte gör det du gör mindre magiskt – det finns en tendens att tro att det man kan lära sig saknar värde. Inget kunde vara mer fjärran sanningen.
  4. Vilka andra hantverk kan överföras till det du gör? Utforska analogierna. Hur bygger man egentligen en båt? Vad är grunderna i den japanska te-ceremonin? Hur spelar man schack? Piano? Vilka tekniker använder de som blivit framstående på dessa områden? Ett exempel: vad utgör skalor i ditt yrke? Något som du måste öva på dagligen? Jag har haft stor nytta av att läsa Groopman om hur läkare tänker, exempelvis.
  5. Finns det andra som samlat sin kunskap någonstans? Som medvetet skrivit ned vad de kan och försöker förmedla detta? Sök alltid efter lärare – i både bok och livet självt.
  6. Sakta ned. I nästan alla hantverk finns moment som måste undersökas i detalj, läras in och läras om, och det sker bara i en långsammare rytm.

Över tid har jag också försökt hitta tid att då och då skriva ned vad jag lärt mig – och föra en sorts lärandejournal. Det hjälper och det kan vara ännu mer nyttigt att försöka skriva en egen introduktion till det egna yrket — jag gjorde det en gång för ett par år sedan och slås nu av hur mycket i den som jag inte längre håller med om. Det är ett konkret mått på utveckling i sig. Att då och då fånga världen som jag ser den, ger mig en jämförelsepunkt att komma tillbaka till.

Tekniken där är enkel: tänk dig att du ska förklara vad du gör för någon som precis har startat. Vad skulle du kunna säga som skulle kunna hjälpa dem att utvecklas bortom dig? Jag tror inte på ”alla måste göra samma misstag” – men jag tror på att man måste göra sina egna misstag – så varför inte dela med dig av dina misstag så att de du arbetar med kan göra sina egna?

Den som arbetar med ett yrke som känns som ett hantverk och vill fördjupa sig i det ytterligare, varje dag, lever ett i grunden värdefullt liv. Det är ett liv orienterat kring lärande snarare än lycka och det ersätter jakten på framgång med jakten på något mycket mer intressant – ett visst djup, en ny kunskap, ett lärande.

Vill du läsa mer? Richard Sennetts bok The Craftsman är en intressant introduktion till just hantverkets historia och filosofi.

Selfies är för losers, posies är för winners…

Har du precis lyckats hasta ikapp samtiden och lyckats bemästra konsten att ta selfies? Sluta då med en gång. Det visar sig att selfies gör att du verkar vara en riktig förlorare:

For a new study published in the Journal of Research in Personality with the awesome/awesomely bad title “Check Your Selfie before You Wreck Your Selfie,” U.S. researchers asked 119 undergraduate students to review the Instagram feeds of 30 undergraduates at a college across the U.S., looking at just the 30 most-recently posted photos.

They then asked the students to rate those Instagrammersbased on 13 attributes — and they rated people who posted a lot of selfies as being less adventurous, less successful, and more lonely than people who shared “posies,” meaning photos taken by someone else.

Posies, alltså. Jag har ingen aning om vad det är – men det låter som om det är bättre att bli avbildad än att avbilda sig själv. Det är i sig en ganska intressant observation — vårt tålamod med det självregisserade livet på sociala medier håller kanske på att tyna?

Det verkar som om det finns en enkel strategi, eller ett experiment här: byt med en kompis och börja ta kort på varandra – då verkar det som om du är så intressant att andra tar kort på dig – då måste du väl vara en…vinnare?