Anteckningarna

ord är dåd

Här är ett problem som jag funderat en del på: vi lever i en tid med obegränsad tillgång till olika sorters utbildning, och den som vill kan kasta sig över möjligheterna och lära sig nästan vad som helst. Det går att läsa in utbildningar snabbare än någonsin över nätet, och därmed skaffa sig bred kompetens. Problemet är dock hur du bevisar att du har den kompetensen och signalerar det på arbetsmarknaden — den som skriver att hon har tagit en kurs på nätet får knappast en fördel av det i arbetssökandet.

LinkedIn har nu börjat experimentera med en intressant lösning där man utvärderar enskildas kompetens och låter dem signalera med hjälp av dessa utvärderingar. Det kommer att bli intressant att följa, men värdet av den signalen kommer förmodligen att ta tid att bygga upp. Det finns också anledning att tro att det kanske enklaste vore att existerande nationella parter – som facken och Svenskt Näringsliv – utvecklade certifieringsmodeller som snabbare skulle låta den som själv läst in kunskap signalera det till arbetsmarknaden.

När denna signalmekanism är stark nog kan man utveckla certifieringarna så att de följer de förändrade kompetensbehoven på marknaden, och därmed få en mycket mer efterfrågestyrd och egenledd vidareutbildning.

Med litet dataanalys kan man också gå från dagens klimatprognoser på arbetsmarknadsområdet till väderprognoser — från att förutsäga långsiktiga förändringar i arbetsmarknaderna till att också svara upp mot vad som behövs under de kommande månaderna.

Klart är att självmotiverat och egenlett lärande kommer att vara en nyckelkompetens.

%d bloggare gillar detta: