Hur ser din osynliga regering ut?
Ingen är starkare ensam än i rätt sällskap. Om man arbetar i en organisation är ens egen kompetens till åtminstone 80% ett resultat av de personer man har turen att arbeta tillsammans med, och det är förstås samma sak om man är frilansare eller om man är inblandad i projekt utanför arbetet. Det betyder att det inte är en dum idé att lägga litet tid på att utforma sin egen osynliga regering.
Vad är då en osynlig regering? Tänk på det såhär: det är en uppsättning personer – inte fler än tjugo, men förmodligen närmare tio – som du vänder dig till i specifika frågor och som du överlåter en del av din egna beslut till. Det behöver inte vara dina närmaste vänner, utan personer som du har stor tillit till när det gäller just vissa områden eller frågor. En sammansättning skulle kunna vara följande:
- En finansminister – någon vars finansiella insikter och strategier är mer genomtänkta än de du har tid att eller kan formulera.
- En näringsminister – någon som kan hjälpa dig att tänka igenom olika sorters affärsidéer och förslag.
- En hälsominister – någon som vet vilka dieter och träningsmetoder som verkar vara hyfsat vettiga och inte bara trender eller nonsens, och som verkar ha det där med stress under kontroll.
- En informationsminister – någon som är överlägsen på att hitta information och kan hjälpa dig att sätta upp olika verktyg och strukturer för att maximera din egen informationinhämtning. Och kanske också hjälpa dig att köpa rätt telefon, dator och annat.
- En vice statsminister – någon du diskuterar alla dina problem med för att ta dig ut ur ditt eget huvud och se till att du faktiskt får en riktigt second opinion. Denne får inte vara rädd att påpeka när du är full av gödsel.
- En innovationsminister – en person med ständigt nya idéer, men som också visat sig vara riktigt bra på att utvärdera andras nya idéer. Någon att tänka nytt tillsammans med.
- En justitieminister – inte bara för när du hamnar i problem, utan för att diskutera frågor som testamente, pensionsavtal, arbetsrätt och annat.
- En arbetsmarknadsminister – som hjälper dig att tänka igenom karriär, nya möjligheter och utvärdera eventuella erbjudanden som du får.
- En kulturminister – någon som ger goda råd om saker att läsa, nya Netflixserier, teater, musik, konst – men också någon som kan uppmuntra ditt eget deltagande i kulturen, ditt skrivande eller din musik.
- En nätverksminister – den där personen som vet vem som känner vem och som kan hjälpa dig att navigera nätverksbyggande och nätverksförståelse i största allmänhet.
- En terapiminister – någon att älta med, som vet hur man får dig att sluta älta också. Någon som kan visa upp precis hur du går sönder och trasslar till det.
- En tröstminister – när det går åt fanders och allt som återstår är att sörja, och våga låta det göra ont, och sedan vila i det länge nog för att livet skall vända, såren läka och tanken lyfta igen. Kan vara samma som terapiministern, men förmodligen inte.
- En utbildningsminister – som vet vad, när och hur man kan hitta nya källor till kunskap. Denne är nog också den du känner som själv lär sig flest nya saker och mest hängivet letar efter nya metoder att lära sig.
Du kan säkert komma på en hel mängd andra ministrar – förslag i kommentarerna emottages tacksamt – men det finns en sak till som är viktig här. Du måste vara en minister i dina ministrars osynliga regeringar också. En osynlig regering är en ömsesidig konstruktion, den bygger på att det finns saker som du kan som andra inte kan och där ni kan hitta varandras relativa fördelar och styrkor. Så, när du inkluderar någon i ditt kabinett kan det vara en bra idé att fråga dig vilken roll du vill spela för dem — och hur du tänker göra det. Även om det inte är dina närmaste vänner, så är detta människor du bryr dig om – kanske är det ett vänskapsband i vardande.
Så, en söndagsövning – sätt dig ned och skapa din egen osynliga regering och pröva att konsultera den under de kommande veckorna i frågor som rör ministrarnas respektive ansvarsområden — det kommer att göra både dig och de du hjälper smartare.
En sak till: man kan göra detta explicit – be någon att bli ens finansminister eller innovationsminister – eller så kan man göra det implicit. Hålla det för sig själv. Det finns faktiskt ett värde i att göra det uttryckligt, men de flesta väljer nog att ha en underförstådd osynlig regering. Fördelen med att göra det explicit är ”ministrarna” också kan forma sina roller med samma modell i grunden, och dessutom är det alltid roligt att leka, för detta är ju vad vi ytterst gör här – engagerar oss i en nyttig, intelligensförstärkande lek. Det är ofta en underskattad metod.