Anteckningarna

ord är dåd

Här en hypotes: det finns två olika sorters osäkerhet i allt som har med samhället att göra. Den ena är en osäkerhet som är djupt systematisk och den andra är en osäkerhet som har med enskilda fenomen att göra. Om jag, exempelvis, får frågan om hur jag tror att det går i presidentvalet i USA nästa år så kan jag dels fundera kring de olika faktorer som har att göra med just valet av president (hur går ekonomin, hur ser de olika kandidaternas program ut…) och dels fundera kring hur förutsägbart samhället i stort är just nu (dynamiken, antalet svarta svanar, allmän oro, olika typer av osäkerhetsindex). Vilken faktor kommer att vara avgörande, och finns det några intressanta slutsatser en sådan hypotes skulle kunna låta oss dra?

Förmodligen måste vi modifiera enskilda händelsers sannolikhet med en sorts miljöfaktor och säga att vi tror att allt annat lika så är det 45% sannolikhet att Trump vinner valet just nu, men med tanke på samhällsklimatet och den systematiska osäkerhet vi lever i just nu är det mer korrekt att säga 35% (siffrorna ryckta ur luften). Den systematiska osäkerheten blir en sorts allmän faktor i alla förutsägelser

Vad skulle kunna tänkas generera denna systematiska osäkerhet? Ett svar är komplexiteten i ett givet system — ju mer komplext det är, desto mer systematisk osäkerhet finns att ta hänsyn till. Antag att du fått i uppgift att försöka förutsäga om två olika organisationer kommer att bjuda på en offentlig upphandling och den ena är en organisation med 50 anställda och låg komplexitet, den andra är en organisation med 250 anställda och högre komplexitet — hur bör du faktorera in organisationens komplexitet i sannolikhetsbedömningen – om alls? Och skalar osäkerheten linjärt eller exponentiellt? I vissa fall minskar säkert osäkerheten med ökande komplexitet — om vi är intresserade av händelser som skulle fordra en hög grad av koordination så kan vi nog anta att ökande komplexitet leder till en lägre sannolikhet att en organisation lyckas koordinera sig så bra.

Anledningen till att detta intresserar mig är att flera personer jag talat med på sistone har sagt något i stil med ”allt är så osäkert just nu, men normalt borde x leda till y”. Det finns en utbredd känsla av att något är annorlunda i vår tid. Det skulle kunna vara en sorts vidskepelse, men det skulle också kunna vara en intuition som vi måste anstränga oss för att förstå — och arbeta med.

Jag tycker mig minnas att Nicholas Nassim Taleb en gång sade att vi antar att vi lever i ett universum där normalfördelningen är en sorts huvudregel för många händelser – men att det mycket väl kan vara så att vi lever i ett av många universum, och att sannolikheten faktiskt är ganska hög att sannolikheten i vårt universum då inte följer normalfördelningskurvan, eftersom det måste finnas massor av universa där den inte gör det. Det argumentet skorrar, och jag gör det inte rättvisa, men det reser frågan om sannolikheten som fenomen, om slumpen, och hur vi vet att den är regelbunden.

Här en annan hypotes: vår världs slumplandskap är oregelbundet och skrovligt – och klumpar ihop sig. Ibland händer många osannolika saker, ibland färre — slumpen är inte mjuk och slät. Vad skulle det ens betyda? Går det att fundera kring sannolikheten som ett naturfenomen, som väder? Det känns som om vi är ute i Douglas Adams-trakter här, men tänk om slumpen mer påminner om vädret än om en glasklar matematisk uppsättning regler? ”Under de kommande tre åren förväntar vi oss en mer osäker slump”?

Hur skulle detta kunna se ut? Antag att sannolikheten för att slå 6 sexor i rad med en tärning som inte manipulerats är 1/6*1/6*1/6*1/6*1/6 — då är det vad vi har att förvänta oss. Men antag vidare att vi tror att slumpen inte är jämn – skulle det då inte vara detsamma som att säga att vi måste addera en term s till alla sannolikhetsberäkningar för att veta om vi gör tärningsexperimentet i en högslumpig miljö eller i en lågslumpig miljö?

Det finns en stor risk att allt detta bara är språklig förvirring och dunkelt tänkande — men det är något jag skulle vilja gräva mer i innan jag dömer ut det. Problemet med tankeexperimentet ovan är förstås att det är omöjligt att komma åt termen s på något vettigt sätt – eller ser ut att vara omöjligt i alla fall.

Mer snart.

 

%d bloggare gillar detta: