Santa Fe institutet är nydanande på flera olika sätt — och inte minst genom att man vid institutet ofta försöker hitta nya aspekter kring, perspektiv på och metoder för vetenskapligt arbete. Ett av dessa projekt kallas 72 timmars-vetenskap, och är helt enkelt en övning där ett antal forskare försöker komma fram till ett intressant, publiceringsbart resultat under 3 dagar.
Det är förstås provocerande för den som vill se vetenskap som något svårt och heligt, men det är uppfriskande för alla oss som tycker att vetenskapens kanske största problem är den ofta stängda värld som växt upp kring forskning och universitet. Nu är det dock mest klassiska forskare i dessa övningar, men det skulle inte vara omöjligt att samla en mycket mer brokig skara individer med rika erfarenheter från olika områden för att försöka lösa olika sorters problem.
Det finns massor av olika 24, 48 eller 72-timmars övningar för att starta företag, men mig veterligen är SFIs övning den enda som tillämpar samma idé på vetenskapligt arbete. Här finns också släktskap med olika nya programmeringsformer (sprints), och vi lär oss allt mer om hur överraskande mycket man kan åstadkomma på ganska litet tid. Antagandet om att komplexa resultat kräver lång tid kan helt enkelt utmanas allt mer i ett nätverkssamhälle.
Kanske är det här en ledtråd finns: ju mer sammankopplat ett nätverk är, desto mer kan hastigheten i en process ökas.
Om vi tar ett par steg tillbaka är det intressant att notera att det i den vetenskapliga praktiken finns anledning att både titta på längre projekt såväl som på kortare arbetsmetoder; att utmana våra antaganden om tid är ett rikt sätt att försöka förstå metoder och arbetssätt på nytt.
Se mer här.