Site icon Anteckningarna

Demografi, öde och geopolitiska skiften

I en artikel nyligen i Foreign Affairs diskuterar Nicholas Eberstadt den kommande befolkningskollapsen i Östasien. Hans budskap är enkelt — USA kanske inte behöver vara så oroligt, eftersom den kinesiska befolkningen nu kommer att börja krympa – med upp till 8% fram till 2050. 1 Eberstadt, Nicholas ”East-Asia’s Coming Population Collapse, Foreign Affairs, 13th May 2024 at https://www.foreignaffairs.com/china/east-asias-coming-population-collapse .

Demografiska perspektiv är alltid intressanta och relevanta, men i just det här fallet finns det en intressant motbild att fundera på, som också säger något intressant om vad det är vi väljer att studera när vi studerar demografi. Ofta fokuserar demografiska analyser i politiska sammanhang på nationalstaten som variabel – men det är förstås inte alls nödvändigt. Det kan vara precis lika viktigt att fundera på demografins distribution i geografin, och där kommer förstås frågan in om hur ett lands befolkning är fördelad över exempelvis stad och landsbygd.

För att Eberhardts analys skall vara giltig, krävs att den geopolitiska makten är jämnt fördelad över alla de olika människor som finns i en stat – och det är inte en uppenbart sann slutsats. Visst — reservoaren av soldater, arbetskraft mm är generisk, så det är en bra första approximation — men det är inte helt rättvisande.

Om vi väljer en annan modell ser vi detta tydligt — antag att ett lands geopolitiska kapital och makt bygger endast på befolkning i städerna. Då måste vi plötsligt titta också på urbaniseringsgraden och hur den kan påverka en eventuell total befolkningsminskning.

Enkelt uttryckt: urbaniseringen kan kompensera för befolkningsminskningen, och därmed kan den geopolitiska maktsituationen se mycket annorlunda ut.

För Kina kan vi leka med följande antaganden:

Det kan vara klokt att omedelbart bemöta halmgubbeinvändningen att folk på landsbygden inte är värdelösa — de är de naturligtvis inte. Men jordbruk och andra sysslor kommer att kunna automatiseras höggradigt under de kommande åren, och efterfrågan på arbetskraft kommer inte att vara like hög på landsbygden som i staden.

Vi kan också försvara antagandet att det är människor i städer som är geopolitiskt relevanta genom att säga att i en stad har varje person i genomsnitt mer länkar till andra, något som ökar produktionen av idéer och ekonomisk tillväxt. Även om bilden komplicerats på sistone så gäller fortfarande att städer ser en sorts superlinjär tillväxt av olika sorters kapital med en linjär tillväxt i befolkningen. 3 Se exempelvis Somwrita, Sarkar., Elsa, Arcaute., Erez, Hatna., Tooran, Alizadeh., Glen, Searle., Michael, Batty. (2020). Evidence for localization and urbanization economies in urban scaling.. Royal Society Open Science, 10.1098/RSOS.191638 och Marc, Keuschnigg. (2019). Scaling trajectories of cities. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, Available from: 10.1073/PNAS.1906258116 – den senare visar att detta särskilt gäller ’dominanta’ städer, så var urbaniseringen sker spelar också roll.

Sammanlagt ser det då plötsligt inte ut som om situationen är så tydligt positiv för USA som Eberhardt hävdar.

Här finns också en annan tråd att dra i, och det är hypotesen att om urbaniseringen kan kompensera för avbefolkningen så kommer avbefolkningseffekterna att maskeras fram till det att vi har en mättads urbanisering, och då riskerar vi att få en överraskande snabb kris — något som inte normalt är vad vi associerar med demografiska skiften.

Fotnoter

Exit mobile version