Anteckningarna

ord är dåd

Annie_lennox_nemahziz

Jag var synthare. Det betydde att förstås jag hade en fet krush på Annie Lennox, men också att jag hade förmånen att lyssna på en hel del bra musik under 80-talet. Två grupper stod oerhört starka (efter Depeche Mode förstås) och det var Eurythmics och Yazoo. Både grupperna har sedan dess blivit ikoner för 80-talet med sina fantastiska låtar, de märkliga balansakterna mellan de två starka huvudpersonerna och den oundvikliga splittringen. Jag menar: det finns all anledning att lyssna om och om igen på de stora hittarna som Ode to Boy och Love is a Stranger (om vi nu lämnar antologisöndernötta Don’t Go och Sweet Dreams (Are Made of This) åt sidan):

(hittade inte den ursprungliga videon) och:

Men sedan finns ju alla de fantastiska låtarna på skivorna: Winter Kills, Goodbye 70s, Happy People för Yazoo och inte minst den vidunderliga The Walk från Eurytmics (här mästerligt remakad:)

Mmm. I just forget myself, indeed. Nu kommer frågan: varför finns det inga exempel på lika framgångsrika samarbeten mellan två starka individualister på 2000-talet? Nu har vi sjunkit tillbaka i någon sorts helvmesig popkultur med feat. det ena och det andra där artisterna är för nervösa och fega för att blanda sig med varandra – det är helt oacceptabelt! Jag kikade just på litet topplistor och de finns inga exempel på grupper som Yazoo och Eurythmics på 2000-talet alls. Med ett undantag, förstås, The Knife:

Men då vågar de ingående artisterna helt plötsligt inte synas utan kränger på sig kul lösnäsor! Meh!:

theknife2

Här är mitt förslag till förklaring: ingen manlig artist vill bli Vince Clark eller Dave Stewart. Att drunkna bakom en überkarismatisk kvinna känns inte helt ok, och därför balanserar man upp gruppen med en snubbe till (tänk BWO) eller så kör man solo men promiskuöst (med feat det ena och det andra). Inte okej.

Jag vill ha ett Eurythmics eller Yazoo för tvåtusentalet nu.

0 reaktioner på ”Öppen fråga: varför har 2000-talet varken Yazoo eller Eurythmics?

  1. Staffan Malmgren skriver:

    Kriteriet är alltså duos med en stark/karismatisk kvinna och en lite mer tillbakadragen man, gärna inom elektronisk musik? Crystal Castles är det första jag kommer att tänka på, men det finns säkert flera här: http://en.wikipedia.org/wiki/Category:Electronic_music_duos – Moloko och Goldfrapp kanske? Utanför elektronmusiken finns det väl en del också — Mates of State, The Fiery Furnaces, White Stripes, The Raveonettes…

  2. Pär Abrahamsson skriver:

    Jag tror att man kan lyfta fråga. Enligt min uppfattning så blir inte dagens artister lika stora som 80-talets artister. Vad det där beror på kan man väl ha olika uppfattningar om, alltifrån att ”alla låtar redan skrivits – det finns inte utrymme för att sätta ihop toner på nya sätt som uppskattas av publiken” till den mer troliga orsaken ”brist på pengar till att skapa fixstjärnor”. Kolla t ex på den officiella albumtopplistan, bland top 10 är minst hälften artister som verkat i flera decennier. Där hittar du t ex WHITNEY HOUSTON, JOHN FOGERTY, MICHAEL JACKSON och STEN & STANLEY och veckans hetaste musiksläpp är BEATLES (say no more liksom). Så såg det inte ut på 80-talet, då var det den tidens ”nya stjärnor” som utgjorde basen i kommersiell musikindustri. Dansbanden nådde sällan upp i listtopparna och på sin höjd letade covers på gamla artister sig fram.

    Är det här då en generationsfråga kring ”den runda plastbiten”? Nej, jag tror inte det – tittar man t ex på CDON:s topplista över nedladdningar så ligger t ex Whitney Houston, Europe och Britney Spears högt upp.

    Istället är det förmodligen en generationsklyfta mellan att ”betala för att skaffa sig ett musikibliotek” och att ”inte betala för att skaffa sig ett musikbibliotek”. Jag tror att musikindustrin så som vi känner den idag går en dyster framtid till mötes. När de av dagens musikkonsumenter som är beredda att betala för sitt musikbibliotek dött ut (eller förändrat sitt beteende) så finns inga nya konsumenter.

  3. llama skriver:

    MTV tror jag hade stor inverkan under synthens tidiga 80 och sedan 90-talet, lyckades man så fick det stort genomslag. Hmm , musik idag på synth fjonten, det blir lite svårt, ganska så smalt och endast sökbar via någon obskyr website kanske. Annars så, Money your love, , Ladyhawke,Funker vogt eller någon annan bubblande ubåt. Gör en last.fm, pandora eller spotify sök och hitta liknande genre?

  4. Anders Lindbäck skriver:

    Du har missat La Roux – en ny elektro-pop duo med attityd och en sångerska med en egen röst:

    De påminner om Eurythmics.

%d bloggare gillar detta: