Anteckningarna

ord är dåd

Läser om Aristoteles och finner en fråga som står ut. Kan ett liv anses vara lyckligt innan det är fullbordat? Eller är måttenheten för lycka ett helt liv och inte enskilda dagar, eller timmar?

Vår tid är besatt av lyckan, men inte av ett helt livs lycka, utan av en lycka styckad i små tidsfragment. Vi vill känna oss lyckliga hela tiden, varje sekund och summan av lyckliga sekunder avgör om vi vinner.

Tänk om vi bara kan sägas ha varit lyckliga efter det att livet levts i sin helhet?

(Ett korollarium: det finns liv som vi kan kalla lyckliga i kraft av ett sista, kraftfullt, ögonblick som ändrar allt.)

%d bloggare gillar detta: