Anteckningarna

ord är dåd

För några dagar sedan var jag ute på middag i Menlo Park. Efter middagen gick jag och mitt sällskap ned till Kepler´s bokhandel och kikade på böckerna. I skuggan av Borders konkurs kändes det extra viktigt att köpa något, så jag köpte Lehanes senaste bok, och Stephen Breyers funderingar kring konstitutionen i USA och högsta domstolens roll. När jag plockade med böckerna på hyllan och lät min blick svepa över massor av böcker som jag aldrig sett, men som tack vare den märkliga kategoriseringen och den alfabetiska ordningen hamnade i mitt blickfång slog det mig att jag inte vet om jag kommer att uppleva detta på min 80årsdag (om jag nu har turen att leva så länge). Det är fullt möjligt att det inte längre finns pappersböcker om 40 år.

Jag vet inte vad jag tycker om det. Å ena sidan är framsteget alltid nära mitt hjärta. Jag läser på iPad lika gärna som på papper idag, och särskilt när jag reser är det en lättnad att inte släpa de fyra, fem böcker som jag brukade släpa runt på. Å andra sidan är bokhandeln mer än att ställe att köpa pappersböcker, den är en sorts institution tillägnad boken som en symbol för kunskapen, en påminnelse om vikten av att reflektera. Jag kan inte tänka mig en värld utan Hedengrens, Waterstones eller Keplers. Jag kan knappt tänka mig en värld utan B&N eller Borders. Men jag ser att en sådan värld inte bara är möjlig, utan kanske också sannolik.

Kanske smälter bokhandeln samman med biblioteket och kaféet. Dessa intellektuella miljöer har mycket gemensamt, och jag kan inte tänka mig en Habermasisk offentlig sfär utan dem. Boklådorna är rum för eftertanke och drömmande, liksom kaféet och biblioteket – och drömmen är något fundamentalt i den mänskliga kultursfären. Kanske är det kaféet som är livskraftigast. Starbucks i USA, med läsande, skrivande och kaffedrickande unga människor, skulle kanske kunna vara en sorts utvecklingsmiljö: redan nu säljer man musik. Varför inte böcker.

Vi kanske går mot bokkaféets renässans. Eller så blir det som med Keplers, som nu stödjs av medlemmar som betalar mycket för att bokhandeln skall finnas kvar. Mitt sällskap och jag gick förstås med, i en sorts konservativ motståndshandling. Om jag får bestämma finns Keplers kvar också när jag fyller 80.

0 reaktioner på ”Boklådornas framtid

  1. Ánonymous skriver:

    Samma sak borde gälla de svenska biblioteken, kommer de att finns kvar om 40 år ? Jag hoppas det, det är en ’boklåda’ som dessutom äe en public good och den blir det så mycket mer när utbudet inte begränsas av antalet exemplar som finns till utlåning. Kommer bibliotekerien att finnas kvar, kanske i en ny form, en slags informationspilot som hjälper dig att ladda ned exakt rätt typ av litteratur, bundles, enstaka exemplar, referenslitteratur och så vidare. Eller så trängs bilbiotekariens roll helt undan till fördel för en Google Bibliobo eller något sådant, typ.

    Det posthumanistiska manifestet kommer inte att skrivas på en iPad.

  2. Det posthumanistiska manifestet är redan skrivet och publicerat och googleindexerat. Den senaste versionen hittar du här: http://www.oblog.se 🙂

%d bloggare gillar detta: