Anteckningarna

ord är dåd

Det är för få hemliga sällskap i mitt liv. Det finns något kittlande med tanken på att vara med i ett hemligt sällskap som har en alldeles egen plan, egna regler, egna medlemmar och – förstås – interna strider mellan olika faktioner. Till bilden hör också en alldeles egen förståelse för världen och vad som gör det egna livet meningsfullt.

Hemliga sällskap tycks lova att världen i alla fall har någon sorts ordning.

Nu menar jag inte herrklubbar, även om de säkert är bra för att se till att män inte blir ensamma på ålderns höst och därmed har direkt positiva folkhälsoeffekter. Nej, det jag är intresserad av är sällskap som ytterst syftar till något mer. Visst, det kan vara världsherravälde – fast det i dagsläget verkar vara onödigt, med tanke på hur kaotisk världen är (en massa extra arbete, liksom) – men det kan också vara att försvara vissa grundläggande värden eller väsen.

Natten, till exempel. Jag tillhör dem som anser att natten är en särskild plats, och inte bara en tid på dygnet, och skulle gärna försvara nattens intressen. I nattmörkret är vi litet mindre säkra på oss själva, litet mindre övertygad om vår egen rationalitet och förträfflighet. Det tror jag är djupt nyttigt. Dessutom tror jag att natten är, som Lord Dunsany noterade, mycket stor och människan mycket liten. Däri ligger också ett förhållande som borde stämma till eftertanke.

Alkemi. Vi behöver mer alkemi.

Så, hur går man då tillväga för att bli medlem i ett hemligt sällskap som syftar till att försvara Natten (vi måste använda versaler nu)? En första googlesökning ger vid handen att det inte finns något existerande sällskap — utom ett par sällskap som charmerande nog försvarar natten mot ljusföroreningar — så frågan blir alltså hur man bildar ett eget hemligt sällskap. Puh! Wikihow ger vid handen att det involverar en hel del arbete – och att det bästa sättet att annonsera sitt hemliga sällskap är att berätta om det när ens kompisar sover över – också ett problem, eftersom mängden ”sleep-overs” bland nästan femtioåriga män är ganska begränsad. Tacka gudarna.

Hemliga språk är också bra!

Well, inget värt att göra är enkelt. Från och med nu kommer jag starkt att förneka att det finns något sådant som ett hemligt sällskap som tagit som uppdrag att försvara och främja Nattens intressen — och just detta förnekande, vet ni ju, är ett starkt indicium på sällskapets existens. Spår och ledtrådar, hemliga chiffer och märkliga händelser i skymningen är alla sammanträffanden som inte alls tyder på att något är i görningen…

*

Jag tror att hemliga sällskap kan vara en trop som kommer allt starkare i populärkulturen. Avslutade precis The Ninth House av Leigh Bardugo – en utmärkt habil fantasy/skräck-bok om de hemliga sällskapen på ett amerikanskt universitet. De olika strömningstjänster jag har är också fyllda med serier om hemliga sällskap på olika universitet, och just i USA tycks man vara besatt av tanken på att sällskap som Skull and Bones har ett enormt inflytande över världen.

Om zombies är attraktiva i samtiden för att zombieapokalypsen gör allt mycket enklare, så är hemliga sällskap attraktiva för att de gör det möjligt att tro på någon slags ordning även i en värld som så uppenbart tycks vara styrd av lika delar inkompetens och slump. Det vore nästan skönt om det fanns en större konspiration förvaltad av hemliga sällskap — då skulle vi åtminstone fortfarande ha inflytande över världen som människor.

Den kanske mest skrämmande möjligheten är att världens inneboende komplexitet löst upp vår handlingsförmåga i verkningslösa gester och upprörda twitterinlägg — något som vissa dagar bara ter sig alltför sannolikt. Hur mycket bättre vore det inte då om det fanns ett antal personer i kåpor, i ett litet rum med tända ljus, som verkligen hade koll!

De ”sällskap” som vi känner till i dag – som Bilderberggruppen, Davos, WEF och liknande – är inte hemliga nog och känns nog mest som diskussionsklubbar. Dessutom är de alla fullt upptagna med att förstå vad som händer runtomkring oss och försöker fånga vår tid i meningslösa buzzwords eller tomma framtidsstudier. Eliten känns lika förvirrad som vi andra.

*

Jag tänker på den rökande mannen i Arkiv X. Han kom snabbt att bli ett tecken för att det fanns samband och kopplingar bakom allt. En närmast genialisk plotmekanism: efter ett antal fristående avsnitt krävdes inte annat än en glödande cigarrett i mörkret för att vi skulle tolka om allt som hade hänt.

Det är kanske det som är så fascinerande med konspirationer och hemliga sällskap. Mycket små tecken forcerar hela teckenfältet in i helt nya sammanhang. Plötsligt måste vi se världen som meningsfull på ett helt nytt sätt, om vi accepterar att den rökande mannen inte bara vill göra sig märkvärdig. Och det vill vi inte — we want to believe, precis som Mulder.

De klassiska hemliga sällskapen och konspirationerna existerar överallt. De har infekterat staten och de stora organisationerna — de existerar på ett tidigare plan. Här påminner de om stamtillhörigheter, en äldre identitet som gör sig gällande över de tunna identiteter som vi idag får tillgång till i arbetslivet.

Denna törst efter identitet är nästan lika viktig att förstå som törsten efter mening. De hör givetvis samman — mening och identitet är olika aspekter av samma sak — men alltför ofta fokuserar vi bara på meningen och söker förklaringar i den massiva sekularisering som vi genomgått. En sekularisering som nu kanske visar sig inte vara så enkelriktad som vi trodde. Det är fascinerande tanke: tänk om Sverige om tio år är ett mycket mer religiöst land än i dag?

Jag tror nog att vi ganska säkert kan säga att vi kommer att se flera sociala organisationsformer än de vi har idag. Välfärdsstaten faller samman i olika sorters sällskap — både hemliga och öppna — och formas runt olika sorters identitet. Bara känslan av osäkerhet driver fram en vilja att höra till något stabilt, en vilja att ta tillbaka kontrollen från en alltmer komplex verklighet.

Vilka sällskap tänker du ansluta dig till? Vilka är du redan medlem i? Vilka kommer att vinna spelet? Ave Nox!

%d bloggare gillar detta: