Kommer det att finnas mat åt alla på jorden?

Intressant nog är svaret på den frågan i stigande utsträckning ”ja”. Vi producerar idag mat snabbare än den genomsnittliga befolkningsökningen på planeten (som ligger på 1.1%). Det i sin tur betyder att det blir mer mat till fler — och dessutom kostar den mindre över tid. Matkostnaderna som en del av den disponibla inkomsten sjunker. I USA:

Matkostnaderna som en andel av total inkomst har i USA sjunkit från 25% ned till 10%.

Det finns en mängd intressanta frågor kopplade till denna trend, och ofta underskattar vi betydelsen av just mat i framtidsstudier. Matsäkerhet – den robusthet och säkerhet som finns i produktionskedjan när det gäller mat – är en av de kanske främsta faktorerna när man ska bedöma stabiliteten i ett land, eller dess sårbarhet. Samtidigt som maten blivit billigare har vi nämligen strukturerat om matproduktionen så att en majoritet av produktionen på olika sätt nu är skörare. Städerna producerar inte sin egen mat – och det kan skapa olika typer av nya risker (något som i dag möts med idéer om ”urban agriculture”).

Och naturligtvis finns det fortfarande människor som inte får tillräckligt med mat, eller någon mat alls — men trenden är tydlig. Vi producerar mat snabbare än världens befolkning växer. Det ger anledning till viss optimism.

Finns det då något som komplicerar bilden? Vi bör ju alltid försöka förstå världen som komplex? Jo – det finns det så klart. En sådan sak är att antalet matmil ökar; maten reser längre. Det har att göra med hur vi organiserar produktionen och förblir en utmaning. Klimatförändringarna skulle också kunna leda till att vi får problem med att hitta jord att odla i — men där skulle det kunna kompenseras av att väldiga jordområden också öppnas upp när tundran försvinner. Den som vill formulera den tanken i en förutsägelse skulle kunna fundera på om det någonsin kommer en tid då Ryssland exporterar mer spannmål än olja. Idag exporterar man oljeprodukter av olika slag för runt 180 miljarder dollar, och vete för 8 miljarder dollar — så det vore en ganska fundamental omstrukturering av den ryska ekonomin (kanske också en som skulle innebära att det är svårare att införa sanktioner?).

Kärnan i detta resonemang är dock en annan: matsäkerhet och matfrågor är egentligen alldeles avgörande för frågor om politiska, sociala och ekonomiska framtidsstudier, men ofta lyfts de inte fram på just det sättet. Här finns en del att göra för den som är intresserad av geopolitiska framtidsstudier.