Handlingar och händelser har konsekvenser. Men konsekvenser har också, uh, konsekvenser. Och de är ofta mer intressanta att fundera över. Ibland kallas de för andra ordningens effekter (en rätt usel översättning av second order effects) – och de är inte helt lätta att sortera. Det hävdas exempelvis att spanska influensan medförde snabbare jämlikhet mellan könen eftersom fler män drabbades och kvinnor demonstrerade det självklara att de kunde ta vilka uppgifter som helst i samhället. Det behövde, menade forskarna, bara dö litet män först.
Covid-19 skulle kunna leda till en mängd intressanta sådana andra ordningens effekter. Två är särskilt intressanta: den snabbare automatiseringen av supply chains är den första. Robotar kan ta många fler arbetsuppgifter än de har idag, nästan precis som kvinnor vid spanska influensan.
Den andra är en ny dimension i urbaniseringen. Kommer den att sakta av, eller kommer vi att utveckla helt nya metoder för att förstå och arbeta med urban hälsa? Ämnet är vidöppet och inte särskilt genomforskat. Jag minns en Asimovnovell där människor med tiden deurbaniserade och aldrig sågs fysiskt efter vågor av epidemier.
En annan sak som jag undrar över är mönstret i tid. De flesta artiklar jag sett utgår från att detta är 1/100 år och pekar på just spanska sjukan. Men om man istället tittar på zoonotiska Corona-virus så ser det mer ut att vara mellan 1/10 till 1/5 år. Och då kanske med högt R0 var tionde år? Sammanfaller högt R0 med lägre CFR i denna viruskategori? Någon icke-biologisk relation måste det finnas åtminstone vid kortare inkubationstider, tror jag.
Alla vi framtidsforskare som nu sitter med detta är nog egentligen intresserade av frågan om nästa pandemi och hur den förlöper med Covid-19 i minne och som exempel.