Läser om EU-kommissionens nya utnämning av chefekonom. De hade lockat en mycket skicklig amerikansk ekonom till jobbet. Frankrike protesterade, och ville ha en ”stor Europé”. Den strategiska autonomin åberopades. Tänk om det är så att den strategiska autonomin är förmågan att attrahera de bästa inom varje givet fält oavsett var de råkar bo? Inget kringskär din strategiska autonomi så snabbt som oförmågan att rekrytera den bästa kandidaten. Det blir lättare att se om vi tänker oss motsvarande invändning i en lokal miljö: fanns det verkligen ingen bättre Säfflebo för rollen som chef for lasarettet?