Jag har absolut för mig att Jeff Goldblum i Jurassic Park vid ett tillfälle säger nedlåtande att “adjectives are the crutches of weak mind” – men jag kan inte hitta citatet, så jag får väl nöja mig med att tänka att det vore bra om han sagt det. Adjektiv beskriver oss, och det betyder förstås också att de begränsar oss — om man kunde se till hela världslitteraturen och spåra de olika spänningsfält som adjketiven låser upp oss i så skulle den landskapsskissen säga mycket om oss som människor och om våra inre liv. Det skulle möjliggöra en sorts vulgärempirisk wittgensteinianism som skissar upp språkspelen och ger oss möjlighet att se hur tänkandets avlagringar definierar oss.
Det visar sig att det är fullt möjligt att göra just detta. Ett gäng danska forskare publicerade just en intressant artikel om vilka adjektiv som används för män respektive kvinnor i mer än 3.5 miljoner böcker (ur Google’s samling digitaliserad litteratur). Resultatet är inte överraskande men talande:
Det är lätt att se enkla saker som att de positiva adjektiv som används om kvinnor oftare relaterar till utseende, menar forskarna och det är också uppenbart hur mansidealet ser ut när man ser ord som “honorable” och “brave” och “just” och “righteous”.
Inte överraskande – alltså. Men intressant – särskilt i en tid när vi diskuterar hur vi skall kunna komma tillrätta med enkla schablonbilder och representera världen på ett bättre sätt. Den tröghet som detta projekt möter är inte främst teknisk – det handlar inte om algoritmer – det handlar om oss, om språket och om vårt tänkandes utveckling de senaste tusentals åren.
Artikeln i sin helhet finns här.