Anteckningarna

ord är dåd

Tänk om du kunde spela dig igenom ett utsläpp av giftig gas, eller en explosion i Stockholm? Om du kunde se hur olika råd till allmänheten togs emot och vad som hände, om evakueringar fungerade och hur trafiken klarade av de olika möjliga scenarierna? Tänk om MSB kunde spela genom en orkan i Sverige, och se hur landet reagerade? Allt detta är i princip nu möjligt. Som SimCity, men i katastrof- och nödläge.

Förmågan att köra robusta simuleringar kommer att bli billigare och billigare, och det betyder att alltfler verksamheter borde fundera på att använda agent-baserade simuleringar som en kunskapskälla till framtiden. Den som är intresserad av politik kan simulera parlament eller domstolar, och kanske till och med ett helt folk för att se hur olika typer av politiska utspel utvecklas och ser ut. Denna simulerade kunskap kan sedan användas som en källa till mer robusta planer och mer robust planering.

Men, som alltid, ligger värdet inte i planen så mycket som i planeringen. Faran med att bara spela katastrofer är att vi går miste om det kanske mest värdefulla i agent-baserade simuleringar: arbetet med att modellera dem. Välja vilka olika tillstånd agenterna kan vara i, hur de agerar, vilka regler miljön följer mm. Simuleringar är värdefulla, men att konstruera och modellera dem är ovärderligt.

Vi borde sträva efter att designa spel för katastrofer, inte bara spela katastrofer – inte bara ta de givna simuleringarna, utan bygga våra egna. Eisenhowers buttra ”Planer är värdelösa, planering är allt” stämmer fortfarande, och att designa ett spel är ett fantastiskt bra sätt att planera.

För massor av år sedan tog jag en kurs i Gamestorming. Grundtanken i den  kursen var att alla komplexa planeringsproblem kan uttrycka som olika spel, med olika drag, olika vinstvillkor mm. Även om det kan tyckas ansträngt är det ofta en ganska intressant modell att arbeta med.

Simuleringar, spel, olika förutsägelsemodeller…alla dessa är analogier och analogier är den egentliga grunden för allt kreativt tänkande. Att ha ett litet bibliotek med analogier som man lär sig använda rutinmässigt kan var ett av de bästa sätten att tvinga sig att tänka litet bredare och annorlunda än man annars skulle. De bästa analogierna sätter omedelbart tanken i rörelse, och kan formuleras som en enkel fråga: hur är x som y – där X är ditt problem och Y en modell från ditt eget analogibibliotek. Mina topp tolv analogier att utforska är:

Hur är X…

…som schack

…som ett musikstycke

…som ett datorprogram

…som evolutionen

…som en ekologi / organism

…som en mekanisk maskin

…som en aikidoteknik

…som en stad

….som en text

…som en karta

…som ett nätverk

…som ett träd

Vilka är dina?

%d bloggare gillar detta: