Kategoriarkiv: Fragment

Att spela katastrofer

Tänk om du kunde spela dig igenom ett utsläpp av giftig gas, eller en explosion i Stockholm? Om du kunde se hur olika råd till allmänheten togs emot och vad som hände, om evakueringar fungerade och hur trafiken klarade av de olika möjliga scenarierna? Tänk om MSB kunde spela genom en orkan i Sverige, och se hur landet reagerade? Allt detta är i princip nu möjligt. Som SimCity, men i katastrof- och nödläge.

Förmågan att köra robusta simuleringar kommer att bli billigare och billigare, och det betyder att alltfler verksamheter borde fundera på att använda agent-baserade simuleringar som en kunskapskälla till framtiden. Den som är intresserad av politik kan simulera parlament eller domstolar, och kanske till och med ett helt folk för att se hur olika typer av politiska utspel utvecklas och ser ut. Denna simulerade kunskap kan sedan användas som en källa till mer robusta planer och mer robust planering.

Men, som alltid, ligger värdet inte i planen så mycket som i planeringen. Faran med att bara spela katastrofer är att vi går miste om det kanske mest värdefulla i agent-baserade simuleringar: arbetet med att modellera dem. Välja vilka olika tillstånd agenterna kan vara i, hur de agerar, vilka regler miljön följer mm. Simuleringar är värdefulla, men att konstruera och modellera dem är ovärderligt.

Vi borde sträva efter att designa spel för katastrofer, inte bara spela katastrofer – inte bara ta de givna simuleringarna, utan bygga våra egna. Eisenhowers buttra ”Planer är värdelösa, planering är allt” stämmer fortfarande, och att designa ett spel är ett fantastiskt bra sätt att planera.

För massor av år sedan tog jag en kurs i Gamestorming. Grundtanken i den  kursen var att alla komplexa planeringsproblem kan uttrycka som olika spel, med olika drag, olika vinstvillkor mm. Även om det kan tyckas ansträngt är det ofta en ganska intressant modell att arbeta med.

Simuleringar, spel, olika förutsägelsemodeller…alla dessa är analogier och analogier är den egentliga grunden för allt kreativt tänkande. Att ha ett litet bibliotek med analogier som man lär sig använda rutinmässigt kan var ett av de bästa sätten att tvinga sig att tänka litet bredare och annorlunda än man annars skulle. De bästa analogierna sätter omedelbart tanken i rörelse, och kan formuleras som en enkel fråga: hur är x som y – där X är ditt problem och Y en modell från ditt eget analogibibliotek. Mina topp tolv analogier att utforska är:

Hur är X…

…som schack

…som ett musikstycke

…som ett datorprogram

…som evolutionen

…som en ekologi / organism

…som en mekanisk maskin

…som en aikidoteknik

…som en stad

….som en text

…som en karta

…som ett nätverk

…som ett träd

Vilka är dina?

Problem I: En marginalanteckning om politiska problem

När vi studerar politiska problem är det viktigt att ha en uppfattning om vilken sorts problem de är. Det finns en mängd olika sorters problem, som filosofiska, rättsliga m.m. och de har alla olika form. Låt oss undersöka en gissning:

i) Politiska problem har ytterst formen ”Hur kan vi leva tillsammans?”

Detta betyder att dessa problem inte handlar om rätt eller fel, eller lagligt eller olagligt, sant eller falskt, utan om något mycket mer komplext. Vi söker en sorts sätt att leva tillsammans som gör det möjligt för oss att utvecklas, utforska och lösa andra problem som möter oss som människor.

Mot detta står synen att politiska problem ytterst är moraliska problem och att de därför syftar till att avgöra vad som är rätt eller fel. Det kan ses som vanskligt och värderelativism att föreslå att politiska problem faktiskt kan lösas utan att vi avgör vad som är rätt eller fel.

En del av detta handlar om hur stora olika problem är. Ett politiskt problem är, per definition, lika stort som det politiska samfund det existerar in. Ett moraliskt problem kan vara individuellt, handla om flera olika grupper eller om ett helt politiskt samfund – men oftast är ett moraliskt problem mindre än ett politiskt problem. Ett rättsligt problem är lika stort som rättssystemet, eller som avtalsförhållandet. Problems storlek – eller kanske hellre: deras omkrets – är också avgörande för hur vi löser dem.

Politiska problem kan också mycket väl vara aspektproblem. Bland de mest kända aspektproblemen finns den s.k. ank / kaninen. Problemet är enkelt. Föreställer denna bild en anka eller kanin?

Svaret beror på vilken aspekt du koncentrerar dig på. Det är lätt att se båda om man koncentrerar sig litet, och om man inte lider av aspektblindhet. Aspektblindhet är för övrigt en verklig fråga och när det gäller politiska problem tror jag att vi kan tala om graderad aspektblindhet.

Diskussionen om det är en anka eller kanin är meningslös i egentlig mening. Det handlar inte om att skaffa mer data, det handlar inte om att ha viss moralisk halt eller om att vara mer begåvad. Det är en meningslös fråga. Men det är också meningslöst att svara att det är både och – eftersom många situationer fordrar att vi faktiskt handlar utifrån ett antagande om att det är det ena eller det andra.

Om politiska problem ytterst har formen ”hur lever vi tillsammans” och om de ofta är aspektproblem – förmodligen n-dimensionella där n är mycket högre än 2 – betyder det att vi behöver en särskild sorts metod för att lösa dem. Om vi förväxlar dem med moraliska, logiska, rättsliga eller andra problem så kommer vi att misslyckas.

Hur utvecklar vi en kultur som klassificerar och behandlar olika problem på olika sätt?