Tänk om man kunde förutspå hur dödlig en terrorgrupp kommer att bli genom en analys av, säg, de först tio attackerna. Det skulle låta olika säkerhetstjänster prioritera vilka grupper de attackerar och kanske till och med leda till att de dödligaste kunde undanröjas snabbast möjligt. Just detta menar ett antal forskare nu att de lyckats med. Studien, som kommer från Northwestern University, Kellog School of Management (!), har testats mot historiska data och forskarna menar att den är robust.
Modellen är enkel: forskarna betraktar terrororganisationer som företag som producerar – just det – död. Vi har modeller för att förutsäga hur framgångsrika företag bli och dessa, menar forskarna, kan vi nu använda också på andra organisationer. Nu tycks det ju finnas viss skillnad mellan död och, säg, choklad, men forskarna menar att det ändå finns modeller som kan vara användbara: när det gäller företag kan man sluta sig till vilka resurser de har genom att se hur de går tillväga när de lanserar nya produkter – ny attacker, i terrorgruppernas fall. Ett företag med goda resurser lanserar nya produkter regelbundet och planerat, ett företag som lanserar litet här och litet där har sannolikt inte så bra resurser, eller åtminstone inte effektiv management.
Även variationen i attackerna, i de vapen som används och liknande faktorer kan användas.
Drömmen om att kunna förutsäga hur terrororganisationer agerar är inte ny. Den är inte heller utan kontroverser. Den mest berömda skandalen var nog sen s.k. “Policy Analysis Market”, där den amerikanska forskningsbyrån DARPA ville öppna en marknad för att förutsäga terrorattacker, men snabbt fick skrota projektet efter politisk upprördhet. Så här i efterhand kan man konstatera att det förmodligen var ett felaktigt beslut — det kan inte vara fel att samla in så mycket information vi kan om framtida katastrofer, och om en förutsägelsemarknad kan vara till hjälp så borde den användas — så enkelt är det nog.
Den kanske intressantaste risken diskuterades inte heller i skandalen: att den som förutsäger attacker också kunde tjäna på att de inträffade, och därför kanske finansiera just dessa attacker. Den som satsar på en viss förutsägelse om en attack blir ju automatiskt misstänkt — eftersom denne förmodligen sitter på någon sorts, legitim eller ickelegitim, information om framtida attacker. Det kan till exempel handla om att man har en mycket bra analysmodell, men det kan också handla om att man leder en terrorgrupp.
Det skulle väl sannolikt bli svårt för en terrorledare att casha in på en marknad som denna, men betänk vad som skulle kunna hända om man anonymiserade marknaden. Då skulle vi landa i ett annat intressant scenario som diskuterades tidigt i teknikkretsar. När David Chaum lanserade anonyma pengar (“DigiCash”) – långt före bitcoin – var det flera personer som föreslog att dessa skulle öka likviditeten i brottsligheten (Se Tim Mays fina artikel från 1997 här): man skulle kunna beställa brott genom att exempelvis slå vad om att de inte inträffade. Såhär:
(I) Jag vill mörda herr X.
(II) Jag sätter ut ett vad om 10 000 digicash att Herr X kommer att vara vid liv vid årets slut. Om jag förlorar vadet betalar jag, anonymt, 10 000 till den som sätter emot.
(III) Någon antar vadet.
(IV) Herr X skjuts före årets slut.
(V) Jag betalar ut pengarna.
Mördade den som antog mitt vad Herr X? Jag vet inte, och inte heller går det att spåra i DigiCash-systemet. Men nog känns det som att det finns ett tunt stråk av kausalitet här?
Det blir intressant även om vi ser på mycket lång vadslagning. Om vi kikar på LongBets.org – en underbar tjänst där man kan slå vad på lång tid – så hittar vi följande vad:
“A bioterror or bioerror will lead to one million casualties in a single event within a six month period starting no later than Dec 31 02020.”
Det är ett vad mellan den kungliga astronomen i Storbritannien, Martin Rees, och den kände spårkvetaren Steven Pinker. Pinker tror inte det kommer att hända, men nog borde vi övervaka vad Martin Rees har för sig under de kommande 16 månaderna?