Anteckningarna

ord är dåd

Som alla andra i mina sociala flöden har jag fått min dom från Spotify — och det är onekligen deprimerande att se hur litet ny musik jag lyssnar på. Jag tänkte dock ta tillfället i akt och dela med mig av vilka de nya låtar är som jag verkligen lyssnat på detta år, och hoppas att andra kan skicka mig förslag på ny musik också.

Jag undrar också hur självförstärkande listor som dessa är — när jag bara vill lyssna på bakgrundsmusik lyssnar jag nämligen ibland – ofta – på de låtar jag lyssnade mest på 2018, så, ja, ni förstår — resultatet blir deprimerande förutsägbart.

I ingen särskild ordning, då. Ny musik som jag upptäckte 2019 (behöver inte ha kommit ut då, utan jag hittade den då). En Spotifylista med kommentarer:

Dreaming of GhostsGasoline, Not Real Anymore. Drömmande, majestätisk musik med trolska texter och spöklika slingor. Underbar musik att skriva till eller bara stirra ut genom ett flygplansfönster med.

Sharon Van EttenNot Myself (Hercules & Love Affair Remix). En underligt mjuk remix av Van Ettens Not Myself, med en gungande rytm och väl avvägda trumspår.

Amanda PalmerDrowning in The Sound. Jag har en svaghet för Amanda Palmer och har alltid tyckt att hon är fantastisk. Den här låten är ett exempel på varför: en blandning av knappt förtäckt ilska och ett unikt musikaliskt uttryck som på något sätt påminner mig en del om Rupert Hine (?). Användningen av pianot i den här låten är helt underbart. Och vad säger man om textrader som dessa? Och ja, jag upptäckte denna sent.

”You worship the sun and you’re aching for change
But you keep starving your heart
You used to have sisters
You don’t anymore
You worship the sun
But you keep feeding the dark”

Drowning in the Sound, Amanda Palmer.

Maarja Nuut, RumHaned Kadunud. Jag tror att jag kan ha hört denna första gången 2018, men nu ligger den på topp 10. Hela den här skivan hör hemma på en skärgårdsö långt in i höstmörkret, där den trolska sången hörs ändå från Estland. Hon sjunger om hur hon letar efter sina försvunna gäss – ända till de sista raderna som i översättning lyder:

”Jag har rest till godset Mõõlu
En tron av gåsaben förs fram till mig
Jag får gåsakött att äta,
Jag får gåsablod att dricka.”

Haned Kadunud, Marja Nuut (min övers från engelskan)

UltranoireFading Into You. En märkligt depechig låt med bubbelbas och minimalistisk trumtakt. Det mest depechiga är den pad som ligger bakgrunden och påminner om något från CTA.

Veronica MaggioGjord av sten. Uh, jag hörde inte den förrän i år. Men nu lyssnar jag på den nästan varje vecka.

PriestObey. Överraskande bra svensk synthmusik som inte försöker göra det för svårt. Gillade verkligen hur låten går över i en mässande slutdel som bara växer till. Mer sånt.

Mark LaneganNight Fight to Kabul. Det här är egentligen en jättekonstig låt för mig att gilla, men jag måste säga att jag verkligen fascineras av Lanegans musik och röst — och hans lakoniska fråga om det finns guld i Kabul.

DownloadGaslighter. Det här är humor. Download fortsätter att leverera musik som sitter allra längst inne i dårhuset och pratar med speglar, och ler, med litet för många tänder.

David Eugene Edwards & Alexander HackeKiowa 5. Jag hade lätt kunna lyssna på en 25 minuters maxi av den här, men nu är den bara 2.25 så jag får nöja mig med det. Hade kunnat vara ledmotiv i första säsongen av mycket mörkare version av True Detective, en där Rust Kohle framstår som en glättig Pollyanna.

Nyårslöftet får bli att försöka upptäcka mycket mer ny musik, att leta reda på ny musik och försöka lyssna in den. Musik förändrar mig nog mer än någon annan konstform, och det är ju inte roligt att förbli densamme hela tiden…

%d bloggare gillar detta: