Reporters Without Borders har konstruerat ett väldigt bibliotek med censurerade artiklar i Minecraft, och det kan vara en av de mest spännande utvecklingslinjerna i diskussionen om informationsfrihet som vi sett hitintills. Spelare kan nu hitta informationen i biblioteket och flera olika leverantörer har lovat att försöka se till att biblioteket inte förstörs.
Det här är en sorts steganografi, av ett helt nytt slag. Informationen placeras på en plats som inte är uppenbart tillgänglig för den som vill censurera den, och som de första måste hitta för att kunna radera. I det här fallet bidrar kanske publiciteten till att göra det lättare att hitta, men det är lätt att se att ju fler onlinevärldar som tillåter inte bara att man “läser” dem utan också att man skriver och lämnar egna bidrag, desto svårare kommer det att bli.
I en inte alltför avlägsen framtid kan olika sorters information finnas nedgrävd i en skog i Azeroth eller sänkt i haven på en planet någonstans i Ett EVE Online-liknande spel. De spelare som vill ha kunskap får då resa runt och leta efter den, och långsamt samla på sig kunskapen igen.
Det finns en intressant insikt här och det är att tillgängligheten till kunskap också innebär att det blir lättare att censurera den. Detta är förstås kontraintuitivt för den som växt upp med internetretoriken om att Internet behandlar censur som skada och routar runt censuren, men jag tror att det stämmer alltmer. När censorn börjar använda samma teknik som informationssökaren och filtren blir allt bättre så kan allt som är enkelt att söka efter och finna också censureras. Det betyder att den som vill säkra informationstillgången måste använda sig av en särskilt sorts steganografi – konsten att gömma skrift, eller information – och placera informationen bortom sökhorisonten.
Ett sätt att göra detta är att bädda in informationen i icke-sökbara eller lågsökbara datastrukturer av olika slag. Ett annat sätt att göra det på är att lokalisera informationen i en särskild artefakt.
Det senare slog mig när jag blev irriterad över att man i Star Wars var tvungen att åka omkring och leta efter holokronkuber med information. Det slog mig som extremt osannolikt att den informationen inte skulle finnas centraliserad, men en holokron är förstås en sorts steganografi där skyddsmekanismen är lokaliseringen i ett objekt (en bra tankeregel: antag alltid att Star Wars har rätt).
Den här typen av steganografi – där vi gömmer information på vissa platser eller i vissa objekt – kan kanske komma sig att bli överraskande vanlig i framtiden. Samtidigt som det vore synd om vi inte kunde upprätthålla en gemensam kunskapssfär så skulle det ju vara litet spännande att veta att det finns hemlig information gömd på mystiska platser…