En av Stenbecks mest kända dicta var att teknik slår politik. Han hade rätt – när han sade det. Som alltid förändras villkoren, och i dag är det inte alls lika säkert att teknik slår politik. Tron på denna tes är dock stark och har idag översatts i en tro på teknik som skalar fort.
Det har blivit modernt att säga att marknadsutveckling är centralt och att alla företag som startas är naturligt globala — något som också implicerar ett sorts tillväxtimperativ. Modellen är Uber: väx snabbt, ignorera politiken och se till att bygga upp en tre-dimensionell volym bestående av användare, marknader och kunder (I Ubers fall taxikunder och förare). Om det finns regulatoriska problem så blås på och se till att du maximerar volymen – ety den kommer att lösa alla problem.
De senaste IPO-försöken har visat att det finns problem med denna strategi. Som Stravas CFO noterat räcker det inte att bara växa – någon sorts vinst behövs också. Lägg till det risken att du blir Napster – att du absorberar all regulatorisk kostnad utan att sedan kunna översätta din tillväxt i lönsamhet och därmed bara öppnat för nästa aktör som väntat litet – så ser vi att det finns ett problem i standardteorin för startups. Att bara skala upp räcker inte längre, och det ser vi tydligt när vi ser på e-skootermarknaden. Här skalar alla upp, och resultatet blir en enorm fragmentering av en marknad som inte riktigt är genomanalyserad ännu. Tillväxt sätts framför relationer, och resultatet blir en polariserad reaktion och ett ganska skamfilat rykte. I Ubers och Weworks fall kombinerades med grundare som först blev hyllade och sedan förlorade sin lyster rätt raskt, något som spädde på skepsisen.
Nå, alla dessa företag kan fortfarande lyckas, men min poäng är denna: det saknas en strategisk förståelse för tillväxt och marknadsexpansion som går bortom den rent maximalistiska, och detta kommer att bli ett problem för inte bara de företag som i dag försöker etablera sig globalt, utan för hela tekniksektorns förtroende.
Nästa gång någon slänger ur sig ”global first” och ”growth at all costs” kan det vara värt att göra en Charlie Mungersk inversion och fråga — hur misslyckas den strategin? Var går den sönder?