I en artikel nyligen i Foreign Affairs diskuterar Nicholas Eberstadt den kommande befolkningskollapsen i Östasien. Hans budskap är enkelt — USA kanske inte behöver vara så oroligt, eftersom den kinesiska befolkningen nu kommer att börja krympa – med upp till 8% fram till 2050. 1 Eberstadt, Nicholas ”East-Asia’s Coming Population Collapse, Foreign Affairs, 13th May 2024 at https://www.foreignaffairs.com/china/east-asias-coming-population-collapse .
Demografiska perspektiv är alltid intressanta och relevanta, men i just det här fallet finns det en intressant motbild att fundera på, som också säger något intressant om vad det är vi väljer att studera när vi studerar demografi. Ofta fokuserar demografiska analyser i politiska sammanhang på nationalstaten som variabel – men det är förstås inte alls nödvändigt. Det kan vara precis lika viktigt att fundera på demografins distribution i geografin, och där kommer förstås frågan in om hur ett lands befolkning är fördelad över exempelvis stad och landsbygd.
För att Eberhardts analys skall vara giltig, krävs att den geopolitiska makten är jämnt fördelad över alla de olika människor som finns i en stat – och det är inte en uppenbart sann slutsats. Visst — reservoaren av soldater, arbetskraft mm är generisk, så det är en bra första approximation — men det är inte helt rättvisande.
Om vi väljer en annan modell ser vi detta tydligt — antag att ett lands geopolitiska kapital och makt bygger endast på befolkning i städerna. Då måste vi plötsligt titta också på urbaniseringsgraden och hur den kan påverka en eventuell total befolkningsminskning.
Enkelt uttryckt: urbaniseringen kan kompensera för befolkningsminskningen, och därmed kan den geopolitiska maktsituationen se mycket annorlunda ut.
För Kina kan vi leka med följande antaganden:
- Kina har idag en urbaniseringsgrad runtomkring 66 %. Om vi räknar endast med den urbana populationen som befolkning i demografiska sammanhang så har Kina alltså en geopolitiskt relevant population på runt 920 miljoner.
- Om befolkningen minskar med 8% till 2050 så kommer Kina att ha runt 1.2 miljarder innevånare. Om man skall ha en konstant andel av befolkningen i städerna måste man alltså då ha en urbaniseringsgrad på runt 77 procent.
- Statista m.fl förutsäger att Kina år 2050 kommer att ha runt 1 miljarder som lever i städer. 2 Se bl.a. här https://www.statista.com/statistics/875076/countries-with-biggest-urban-population-projection/ .
- Det skulle innebära att man har en urbaniseringsgrad på runt 83 procent, och att den geopolitiskt relevanta befolkningen faktiskt kommer att växa under de kommande åren.
Det kan vara klokt att omedelbart bemöta halmgubbeinvändningen att folk på landsbygden inte är värdelösa — de är de naturligtvis inte. Men jordbruk och andra sysslor kommer att kunna automatiseras höggradigt under de kommande åren, och efterfrågan på arbetskraft kommer inte att vara like hög på landsbygden som i staden.
Vi kan också försvara antagandet att det är människor i städer som är geopolitiskt relevanta genom att säga att i en stad har varje person i genomsnitt mer länkar till andra, något som ökar produktionen av idéer och ekonomisk tillväxt. Även om bilden komplicerats på sistone så gäller fortfarande att städer ser en sorts superlinjär tillväxt av olika sorters kapital med en linjär tillväxt i befolkningen. 3 Se exempelvis Somwrita, Sarkar., Elsa, Arcaute., Erez, Hatna., Tooran, Alizadeh., Glen, Searle., Michael, Batty. (2020). Evidence for localization and urbanization economies in urban scaling.. Royal Society Open Science, 10.1098/RSOS.191638 och Marc, Keuschnigg. (2019). Scaling trajectories of cities. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, Available from: 10.1073/PNAS.1906258116 – den senare visar att detta särskilt gäller ’dominanta’ städer, så var urbaniseringen sker spelar också roll.
Sammanlagt ser det då plötsligt inte ut som om situationen är så tydligt positiv för USA som Eberhardt hävdar.
Här finns också en annan tråd att dra i, och det är hypotesen att om urbaniseringen kan kompensera för avbefolkningen så kommer avbefolkningseffekterna att maskeras fram till det att vi har en mättads urbanisering, och då riskerar vi att få en överraskande snabb kris — något som inte normalt är vad vi associerar med demografiska skiften.
Fotnoter
- 1Eberstadt, Nicholas ”East-Asia’s Coming Population Collapse, Foreign Affairs, 13th May 2024 at https://www.foreignaffairs.com/china/east-asias-coming-population-collapse ↩︎
- 2
- 3Se exempelvis Somwrita, Sarkar., Elsa, Arcaute., Erez, Hatna., Tooran, Alizadeh., Glen, Searle., Michael, Batty. (2020). Evidence for localization and urbanization economies in urban scaling.. Royal Society Open Science, 10.1098/RSOS.191638 och Marc, Keuschnigg. (2019). Scaling trajectories of cities. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, Available from: 10.1073/PNAS.1906258116 – den senare visar att detta särskilt gäller ’dominanta’ städer, så var urbaniseringen sker spelar också roll. ↩︎