Anteckningarna

ord är dåd

Jag läste nyligen om ett intressant textäventyr (tänk Zork) där man spelar mot en AI som långsamt genererar ny text och nya miljöer. I stället för att det finns ett färdigt spel, så formas spelet av vad spelaren försöker göra, i dialog med honom eller henne. Det är en intressant idé och i förlängningen kan vi tänka oss spel där de olika problemen, utmaningarna och uppgifterna är helt individuella och just därför meningsfulla. Ett äventyrsspel i vilket du går tillbaka i tiden till en punkt då du kunde ha gjort allt annorlunda, eller en punkt där allt började gå fel. Kan du spela om den händelsen? Kan den användas för att strukturera ett spelrum för dig där du löser det märkliga och svåra textäventyr som var och en av oss enkelt kan beskrivas som?

Idén att varje person är ett spel är spännande, och borde kunna rymma en del intressanta spelutvecklingsprojekt där gränsen mellan spel och terapi raderas ut – och att levla verkligen får en annan innebörd.

GPT2 – spelet heter – är dock inte riktigt där ännu. Eller så är jag mer komplicerad än jag trodde…:

Screenshot 2019-09-08 at 21.46.07

Återkommer i frågan.

Kategorier: Spel

%d bloggare gillar detta: