En central punkt i all scenarioplanering är frågan om osäkerhet. I den klassiska scenaroplaneringsmodellen gör man – förenklat – såhär: man identifierar vilka drivkrafter som påverkar den fråga eller det fenomen som man vill studera (ofta efter PESTLE modellen, politiska, ekonomiska, sociala, tekniska, legala och miljömässiga faktorer) och sedan frågar man vilka av dessa drivkrafter som är m,est osäkra och har högst påverkan på fokusfrågan.
Detta kan låta som ett enkelt steg, men det är det inte. De flesta människor har nämligen en ganska säker uppfattning om framtiden, och det kräver betydande tid och teknik för att få deltagarna i en workshop att identifiera drivkrafter som kan formuleras om i ett “antingen…eller…” schema där de de två leden har i alla fall 60/40 sannolikhet att inträffa. Särskilt om man samtidigt vill att dessa drivkrafter skall vara sådana som är absolut avgörande för hur fokusområdet utvecklas.
I veckan nu har jag spenderat tid i Kina, och i samband med detta läst en hel del studier, artiklar och pratat med åtskilliga experter om vad de anser är de viktigaste drivkrafterna som påverkar Kinas framtid. Det saknas inte åsikter i frågan, men utan undantag har samtliga blivit konfunderade när jag då frågat – vilka är de viktigaste faktorer som du är minst säker på hur de kommer att utvecklas, de där osäkerheten är som störst?
Det är intressant — och hänger nog samman med att vi i språkspelet om framtiden normalt inte integrerar den sortens tankar. Vi tror att när någon frågar oss om framtiden så ska vi vara säkra, ha självförtroende och satsa på en åsikt — inte identifiera de mest svårförutsägbara variablerna.
Nå, efter litet diskussion och dialog så kom vi dit i alla fall, och det blev en bra diskussion — jag har nu mina kvalificerade osäkerheter och kan bygga mina scenarier, men det var en god påminnelse om hur viktigt det är att försöka hitta den 50/50 vad om framtiden som finns i våra egna antaganden om hur världen kommer att utveckla sig. De är nämligen de som är mest intressanta att studera för att förbereda sig för olika typer av framtider.