Jag bläddrar igenom söndagstidningarna och dricker kaffe, iförd en grå munkjacka, svart t-shirt och ett par jeans. Det har varit en kylig natt, men nu gassar solen och det är ganska bekvämt att ha munkjackan, särskilt som vi ska ned till stranden där det kan blåsa ganska ordentligt. För mig finns det nog inget plagg som är mer Silicon Valley än munkjackan (the hoodie). Men munkjackan är mer än det mildare klimatets birgerflis, den är en sorts symbol för entreprenörens oberoende – den enkla klädstilen är ett sätt att fokusera på annat — en tanke som återkommer hos flera företag, och som finns också hos Google, som noterar mer försiktigt, kanske, att “you can be serious without a suit”.
Därför är det extra intressant att notera de senaste dagarnas debatt om hur det kom sig att Zuckerberg inte hade på sig sin hoodie när han åt middag med president Obama tillsammans med andra tekniktoppar. Det sågs av vissa som ett tecken på respekt, och äldre kommentatorer applåderade att Zuckerberg valde kostym, medan Steve Jobs och Larry Ellison istället dök upp i polotröjor, Steve i sin klassiska fake turtleneck, och det var väl tur för annars hade sannolikt världen gått under. Men frågan är vad det verkligen signalerar.
Ett sätt att semiotiskt läsa detta klädeschiffer är ju i stället som ett erkännande av avståndet mellan DC och Silicon Valley. Jobs och Ellison tillhör en generation som upplever det avståndet annorlunda än MZ och hans generation – unga i Kalifornien i dag är väsentligt mycket mer alienerade från det för dem alltmer verklighetsfrämmande DC än tidigare generationer. Unga företag här i dag ser det politiska taskspelet som nåde okunnigt och ofta värdelöst. Det bästa i den situationen är att inte försöka få politikerna att förstås Silicon Valley, utan att förstå politikerna, för att minimera deras inverkan och skada. Och de tycks ju ofta ha kostym, så…
Lokala klädessemiotiska kremlologer ägnar mycket tid åt vad den här bilden betyder
Nå – munkjackan är en symbol för så mycket mer. Den är en symbol för den meritokrati som råder i stora delar av Silicon Valley också. Att du har råd att köpa kostym ska inte förväxlas med att du är värd att tala med. Den som verkligen åstadkommit något och förändrat världen kan inta scenen i svart polo och jeans. Eller i munkjacka. Som innehavare av ett antal tredelade kostymer som jag nu nästan aldrig använder, annat än när jag åker just till DC, är jag ganska road av skiftet från svenskt handelskammarmode till min kaliforniska techiemunkjacka.
Men jag sörjer stundom att det är mycket länge sedan jag använde fluga. Sådant kan man också ägna söndagsmorgonens tankar åt.